The abba story

Under 1970-talet visade sig ödet - i kombination av talang och
hårt arbete - att en av de mest dominerande framgångarna inom
populärmusiken stod en svensk grupp för.
ABBA, ett musikaliskt fenomen bestående av två par, blev vida
kända som de mest succéfulla artisterna detta decennium, även som
ett av de största fenomenen detta sekel !
Som de flesta i världen vet, startade ABBA´s historia i april 1974
när de vann Eurovisionsslagerfinalen med låten "Waterloo", men
vid den tidpunkten hade gruppen existerat i två år och de enskilda
medlemmarna var egentligen veteraner inom showbusiness i sitt
hemland Sverige

Det hela började i juni 1966, när Björn Ulvaeus träffade Benny
Andersson första gången. Björn var medlem i Hootenanny Singers,
en populär folkmusikgrupp, medan Benny var medlem i Hep Stars,
Sveriges mest populära popband vid den här tidpunkten.
På sommaren 1966 turnerade de två grupperna i de svenska folk-
parkerna och där råkade de träffa på varandra i en vägkorsning.
Hootenanny Singers planerade en fest den här kvällen och bjöd
in Hep Stars. Björn och Benny kom snart underfund med att de
hade en massa gemensamt, och när de träffades på en ny fest senare
den här sommaren, beslöts att dom skulle försöka att skriva en
låt tillsammans. Med hjälp av Björns far transporterades alla
instrumenten och förstärkarna till hans kontor mitt i natten.
Resultatet blev låten "Isn´t it easy to say", vilken senare
spelades in av Hep Stars, och det första fröet hade blivit sått
för vad som slutligen skulle blomma ut som ABBA.

Under 1969 började de båda gruppernas popularitet att minska, och
efter deras respektive sommarturnéer detta året blev Hootenanny
Singers mer eller mindre en skivinspelande grupp som gjorde enstaka
liveframträdande, medan Benny valde att lämna Hep Stars helt och hållet.
De två vännerna fortsatte att skriva och spela in låtar, uppmuntrade
av skivbolagsägaren och förläggaren Stig Anderson som skulle bli ABBA´s
manager. Stig hade stor tro på Björn och Benny när det gällde deras
låtskrivande och producerande talanger, och försäkrade dem att de
skulle åstadkomma världssuccé förr eller senare.
Den andra Björn & Benny singlen var en låt kallad "Hej gamle man",
vilken kännetecknades av bakgrundssången från deras respektive
fästmör Agnetha Fältskog och Anni-Frid "Frida" Lyngstad.
Detta var första gången de fyra framtida ABBA-medlemmarna dök
upp på samma skiva.
Frida, som hade varit skivartist sedan hösten 1967, hade träffat Benny
när hon medverkade i en cabaret i Malmö i mars 1969 - Hep Stars
hade ett uppdrag på en annan plats i samma stad
Agnetha, en framgångsrik solosångerska sedan hennes genombrott
tidigt 1968, hade träffat och blivit kär i Björn i maj 1969 när de
två dök upp i samma TV-program.
Det var som Festfolk, eftersom detta hade en dubbelmening "förlovade"
och "festfolk", de fyra för första gången presenterade sig för publik
i november 1970. Detta första försök var definitivt inte vidare
framgångsrikt, och alla tankar om en ordinarie grupp uppsköts vid den
här tiden. Under tiden fortsatte de att medverka på varandras skivor,
och arbetade tillsammans i olika konstellationer. I juli 1971 gifte sig
Björn och Agnetha, och på hösten detta året började Björn och Benny
att arbeta som hjälpproducenter hos Stig Andersons skivbolag Polar.

På våren 1972 beslöts att man skulle pröva kvartetten igen, och
den första riktiga ABBA-singlen "People need love" spelades in.
Den släpptes under det något klumpiga namnet "Björn & Benny, Agnetha
& Anni-Frid", och blev en försäljningshit i Sverige.
Med detta i ryggen började de två paren att spela in ett helt album
tillsammans hösten 1972, fastän de var långt ifrån säkra på om detta
betydde någon långvarig framtid för gruppen.
I februari 1973 deltog de i svenska melodifestivalen med bidraget
"Ring, Ring", en låt komponerad av Björn, Benny och Stig.
Vid tiden för denna tävlan var Agnetha höggravid med hennes och Björns
första barn, dottern Linda. Gruppen slutade på tredje plats detta året,
men de svensk och engelskspråkiga singlarna och albumet med samma
namn blev ojämförligt den mest populära låten bland de svenska bidragen,
och de fanns strax på tredja plats på svenska topplistan både med
singel och album. Det var på grund av denna bekräftelse av deras
popularitet som de lade sina solokarriärer på hyllan och koncentrerade
sig på gruppen. Alla insåg emellertid att namnet "Björn & Benny, Agnetha
& Frida (som Anni-Frid nu kallades på deras skivor) var helt opraktiskt.
Av bekvämlighetsskäl, hade Stig Anderson börjat kalla dem ABBA
- begynnelsebokstäverna i deras förnamn - och när en tävling utlystes
i en tidning där man skulle hitta ett annat namn för "Björn & Benny,
Agnetha & Frida" kom fram till samma slutsats var avgörandet beslutat.
Det enda problemet var att det redan fanns en svensk fiskkonservfabrik
med samma namn, men när Stig frågade om de hade något emot att låna
ut sitt namn till en populär grupp hade de lyckligtvis inget emot detta.

Under sommaren 1973 åkte gruppen ut på turné i de svenska folkparkerna,
men det var inte förrän till hösten, när de började spela in sitt andra
album, som ABBA blev deras officiella namn. Senare detta år gjorde
Björn, Benny och Stig ett nytt försök att hitta en vinnare till melodi-
festivalen. Denna gången var resultatet "Waterloo", vilken utan
ansträngning vann först den svenska uttagningen i februari och sedan
finalen i Brighton, England den 6 april 1974.
Waterloo-singlen blev deras första verkliga internationella hit,
som toppade listorna i England, Tyskland, Norge och Belgien,
och nådde högt på listorna i flera andra länder. Även USA dukade
under av denna topplåt Waterloo, där den placerade sig som nummer
sex på Billboardlistan.
ABBA befann sig snart resande över hela Europa, medverkande i
oräkneliga TV och radioprogram flera månader framöver.
Men som så många andra Melodifestivalvinnare kan intyga, är det
en sak att ha en stor hit med en vinnande låt, och en annan att få
en uppföljare som kan bevisa att man är mer än en engångsföreteelse.
ABBA fick problem nästan genast när varje singel som släpptes i
England de närmasre 18 månaderna nätt och jämnt klämde sig in
på topplistorna, fastän de hade fortsatt succé i många andra
Europeiska länder. Hösten och vintern 1974 och tidigt 1975
turnerade gruppen i Europa och spelade också in sitt tredje album,
helt enkelt kallat "ABBA" när det släpptes på hösten 1975.
Det var med den tredje singlen från det albumet,"SOS", som
de slutligen fick en stor hit i England igen, den första av 18 på
varandra följande Top 10-hits.

Denna följdes av "Mamma Mia", deras första engelska tophit
sedan "Waterloo", och låten som tillsammans med "I do, I do, I do,
I do, I do" gav ABBA deras stora genombrott i Australien under
sommaren 1975. När ABBA-febern spred sig i andra områden var
Australien kanske det land som mest helhjärtat omfamnade ABBA
de närmaste åren. I mars 1976 släppte ABBA sin "Fernando"-
singel, vilken blev en av deras mest succéfulla någonsin. Samma
månad började de spela in låtar som var lämpliga till deras
"Arrival"-album, vilket släpptes på hösten, och detta album
fick verkligen topplaceringar överallt. Albumet hade föregåtts
av "Dancing Queen"-singlen, som släpptes i augusti 1976, men
som faktiskt spelades in samtidigt med "Fernando" ett helt
år tidigare. ABBA´s största säljande singel någonsin, "Dancing
Queen", blev också deras enda nummer ett i USA.
Nästa singel från "Arrival"-albumet var "Money, Money, Money",
och medan denna låt erövrade hitlistorna, var ABBA upptagna
med att förbereda sin Europa och Australienturné, som började
i februari 1977. Noteringsvärt är att 3,5 miljoner biljett-
beställningar mottogs enbart för de två konserterna i Royal
Albert Hall i London. Turnéen var en fullständig succé med
fullsatta hus överallt. Ett litet under att den innevarande ABBA-
singlen "Knowing me, knowing you" tillbringade fem veckor som
nummer ett på engelska hitlistor.
När turnéen nådde Australien i mars, började också arbetet
med den kännetecknande filmen "ABBA- The movie", vilken
blev en av de mest succéfulla filmerna över hela världen 1978.
Tillbaka i Stockholm efter turnéen, började Björn och Benny
att skriva nya låtar, och i maj 1977 började gruppen inspelningen
av vad som skulle bli "ABBA- The album". Albumet släpptes i
december 1977 (endast i Norden, resten av världen tidigt 1978),
och hade föregåtts av singlen "The name of the game".
Just när "ABBA-The album" släpptes i Sverige, födde
Agnetha sitt andra barn, sonen Christian.

Den andra singlen från det nya albumet var "Take a chance on me",
en annan större hit vilken också nådde tredjeplatsen i USA.
Faktiskt var delar av våren 1978 ägnade åt en PR-kampanj i USA,
ett område märkbart lite mer motståndskraftigt mot ABBA´s
tjusning än de flesta andra länder. Som resultat av denna kampanj
blev "ABBA-The album" deras högst placerade album i USA,
där det nådde en fjortondeplats.
ABBA själva var snart tillbaka i studion igen, och spelade in
låtar till ett nytt album. Första resultatet av dessa spelningar var
"Summernight city"-singlen, som släpptes i september 1978,
i sista stund struken från det kommande albumet.
Detta var ABBA´s sista nummer 1 placering i Sverige, där
den nådde topplaceringen den 6 oktober, samma dag som
Frida och Benny äntligen gifte sig efter mer än nio år som ett par.
I januari 1979 släppte gruppen en annan singel. "Chiquitita", vilken
framfördes vid en UNICEF-gala i New York, och denna blev
ABBA´s mest succéfulla singel 1979.
Ett mera smärtsamt rykte: utgivningen av singlen sammanföll med
nyheten att Björn och Agnetha hade beslutat sig för att skiljas.
Fastän det spekulerades mycket om att detta var slutat för ABBA,
höll båda parterna med om att deras skilsmässa faktiskt tog bort
en massa spänningar när det gällde deras arbetsrelationer.
Arbetet med det nya albumet fortsatte under våren, och i april
1979 släpptes slutligen "Voulez-vous"-albumet, nästan samtidigt
som "Does your mother know", den sista singlen som känne-
tecknades av att Björn var "lead-singer".
På hösten 1979 åkte gruppen på turné till Canada, USA och Europa,
och samtidigt släpptes deras helt nya "Gimme! Gimme! Gimme! ( a
man after midnight)-singel. Turnéen slutade i Irland i november,
och följdes av utsläppet av den succéfulla "I have a dream"-singlen.

Ett nytt år betydde ett nytt album, och 1980 var inget undantag.
I februari hittade gruppen tillbaka till studion igen, fastän de
för första gången sedan 1975 faktiskt gjorde ett avbrott i
inspelningsarbetet för att komplettera sin sista turné, som gjordes
i Japan under tre veckor i mars. Det var inte förrän i juli som
den nya singlen dök upp, "The winner takes it all", vilken nådde
förstaplatsen i England, Holland och Belgien.
Nästa singel, "Super trouper", släpptes som en försmak från
albumet med samma namn i november 1980, och denna var den
sista av ABBA´s nio nummer ett placeringar i England.
Om detta verkade vara en lovande start för detta årtionde,
så kom flera tråkiga nyheter i februari 1981 då Benny och Frida
tillkännagav sin skilsmässa. Som en upprepning av Agnethas och
Björns påstående, påstod Benny och Frida att deras skilsmässa
inte påverkade deras arbete med ABBA, och gruppen började
snart spela in vad som slutligen skulle bli deras sista album.
I december 1981 släpptes singlen "One of us" nästan samtidigt
med albumet "The visitors", och båda utsläppen fanns snart i de
högre regionerna på listorna runt om i Europa.
1982 förvandlades till att bli ABBA´s sista år tillsammans,
och fastän de hade planerat att spela in ett nytt album, släppte
de faktiskt bara två singlar och samlingsalbumet "The singles-
The first ten years" (dubbelalbum)
Dubbelalbumet var snart på toppen av flera topplistor, men
den första av de nya singlarna, "The day before you came",
möttes med blandade reaktioner. Den nådde bara en 32:a plats
i England, fastän i Sverige, Norge och Holland var den en Top 5
singel, och nådde även en första plats i Belgien. Den absolut sista
ABBA-singlen som var tänkbar och som släpptes under deras
aktiva period var i december 1982, nämligen singlen "Under
attack", vilken också hade varierande succéer på listorna runt
om i världen.
Vid den här tiden, började gruppens medlemmar att känna att det
var dags att göra ett uppehåll från ABBA, och möta nya utmaningar
för en tid. Som det visade sig, spelade de fyra aldrig in något
tillsammans igen.

Men efter några år när anhängarna till popmusiken hade blivit
trötta på de nya grupperna och nya sounden, nådde intresset nya
höjder för de fyra svenskarna under 1990-talet.
Samlingsalbumet "ABBA Gold", som släpptes 1992, toppade
försäljningslistorna över hela världen, och blev gruppens
bästsäljare någonsin.

Med musikalen och filmen Mamma Mia är ABBA och deras låtar större än nånsin.Emellertid, trots alla dessa återupplivade succéer, har ingen
återförening uppstått, och gruppens medlemmar förnekar
ständigt att de har några sådana planer.



Källa ABBA the site
Översatt till svenska